Och i bland
dundrar det in folk som inte hör hemma någon annanstans än i just MITT liv.
det blir som självklart på en gång , det behövs inga förklaringar , inget knussel och inga hittepåmeningar.
Det behövs bara en liten bebis och långa kaffestunder... och så behövs tid... för att man ska hinna prata om allt man inte hunnit prata om under 45 år ... och det blir inte konstigt , det blir inte tyst och skulle det mot förmodan bli tyst så finns det ända en ro över det också .
Okonstlat rakt och varmt och en förståelse..
en bebis och kaffe ... en ny vän , en sån där som man behåller.