ska vi presentera oss för varandra ?

eller är vi klara med det ? 
Jag menar livet ändras ju med åren , så som jag var för 20 år sedan är jag inte nu ( Tack och lov ).Verken till utseende ,sätt eller sinnelag. Jag har blivit visare och klokare och större både innanför och utanpå.
Ändå när man möter folk man inte träffat på väldigt väldigt länge men som man umgicks med intensivet under en period i livet -säger dom .. med gud vad roligt att ses , du är precis som jag minns dig , vi känner ju varandra så väl. Kommer du ihåg när vi liftade eller när vi var så tankade så vi inte ens märkt om "the boogieman" tagit oss ?? Jo jag minns .... jag har defenitivt förändrats !! Blivit äldre på gott och ont...Det finns några få människor som sett hela mig hela livet , en eloge till er som orkat stannat kvar. En eloge också till mig som förstått att bevara er i mitt hjärta och liv. 
Sen kan det var så att man möter någon som med hela sitt bohag flyttar in i ens själ med allt vad det innebär och man får den där behagliga känslan i bröstet , att där kan du få stanna och bo, du får helt enkelt bli min inneboende, Du känner inte mig egentligen men det räcker med att du presenterade dig.
Hej jag heter Helene jag är mamma till tre, mormor till 1, jag lever, andas, skrattar ,gråter ,säger plopp plopp plopp , älskar , tycker mindre om, tycker mer om ..... jag vågar.. välkommen