Varför
pinar man sig själv med att älta saker ? det är ju som att dra bort ett gammalt plåster hundra gånger från samma ställe. Eller som att få en seg köttbit i munnen på en fin middag , man tuggar och tuggar och tuggar och det finns ingenstans att spotta ut skiten så man tar i och sväljer tills det gör ont i halsen.
Jag är av den naturen att jag behöver svar på saker och ting för att kunna släppa och gå vidare. För en del är ältandet en del av en process , ett sätt att gå vidare och hitta nya vägar i livet . Happy you , jag ser inte det här maniska sökandet efter information som gör mig nedstämd som en process av något slag , mer som ...hmmmm ett fem kvm stort plåster som rivs av till skinnet lossnar och köttet där under blottar sig.
Men lilla Helene ... lägg locket på en del saker och kom i håg Karma .. jo , så brukar jag säga till mig själv nästan varje dag ... men så spelas det något på radion, eller en doft, en tanke, någon som skrattar lika, eller ett sms i telefon som gör mig påmind.
Jag ska fundera lite över det här , det kanske står något om tanketivolin och självdiagnostiska ältande sånna som jag på nätet.... eller så bara talar du om hur du vill ha det , så slipper jag fundera...